Lyssna på den här sidan Lyssna

|  Textstorlek: Minska textstorleken Öka textstorleken   |  Kontakta oss  |  English

Till vetenskapsrådets webbplats Till Uppsala universitets webbplats

Genteknik

Bild Genteknik

Människans arvsanlag har rönt ett stort intresse ända sedan genetiken som vetenskap sprang fram ur Watsons och Cricks upptäckt av DNA-molekylens struktur (Nobelpriset 1962). Idag har forskare i princip kartlagt människans hela uppsättning av gener. Många väntar sig att alltfler applikationer av den nya kunskapen kommer att innebära en revolution inom exempelvis medicin och växtförädling. Med genteknikens snabba framväxt - och allt djärvare förutsägelser om vad som med hjälp av den skulle kunna utföras i en snar framtid - har samtidigt en rad etiska frågeställningar väckts, bl.a. om äganderätten till och patenterbarheten av gener och om vad gentekniken innebär för människors privatliv och integritet.

Vad är genteknik?

Genteknik är först och främst en teknik för att kartlägga gener - människans arvsmassa. Gener består av en viss sekvens av nukleotider (A,G T eller C). Med hjälp av denna kunskap kan man vidare analysera ärftliga sjukdomar, förändra en organisms arvsmassa så att dess egenskaper förändras, samt utföra genterapi: dvs. korrigera eller byta ut sjukdomsframkallande gener hos en individ. Ett annat användningsområde för denna kunskap är möjligheten att matcha mediciner direkt till en individs genom, hennes specifika genuppsättning. Om t.ex. fem procent av en befolkning inte reagerar på en medicin kan det vara möjligt att finna en för dem gemensam gen som förklarar detta, vilket kan leda till utvecklandet av för denna grupp verksamma preparat. I korthet: genteknik är i vidaste mening att nyttja kunskapen om människans arvsmassa och dess funktioner för att lösa problem eller tillverka produkter. Med det vidare begreppet bioteknologi avses att utnyttja egenskaper hos celler eller dess delar i tekniska sammanhang. Bioteknologi har en lång rad användningsområden, t.ex. inom datateknologi, kemi, materialutveckling, rättsväsende m.m. Detta är en utveckling vi ännu bara sett början på.

Svenska bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna angående genetiskt modifierade organismer återfinns i miljöbalkens 13:e och 14:e kapitel som ersatt den gamla gentekniklagen. Förordning 2000:271 om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer ger utförliga tillämpningsföreskrifter. Dessa vilar på EU-direktiven 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer. På svensk mark har vidare Arbetarskyddsstyrelsen (nuvarande Arbetsmiljöverket) givit ut motsvarande föreskrifter (AFS 2000:5). Kemikalieinspektionen har föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer. Dessutom finns Fiskeriverkets (numera Havs- och vattenmyndigheten) föreskrifter om genetiskt modifierade vattenlevande organismer (FIFS 2004:2).

I Sverige har den statliga myndigheten Gentekniknämnden till uppgift att följa den nationella och internationella utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa och miljön skyddas. Nämnden skall anmäla till regeringen om något användningsområde eller någon planerad användning av gentekniken kan sättas i fråga från etiska eller humanitära synpunkter.

Försök på människa regleras främst genom Lag (2006:351) om genetisk integritet m.m. som bl.a. har till innebörd att försök på befruktade ägg får pågå i 14 dagar efter befruktningen. Dessa ägg måste sedan förstöras. De flesta länder, inklusive Sverige, tillåter inte (genom lagar eller moratorium) forskning kring terapier på könsceller - dvs. sådana celler vars förändrade anlag skulle gå i arv till framtida generationer. Försök i forsknings- eller behandlingssyfte samt behandlingsmetoder som avser att åstadkomma genetiska förändringar som kan gå i arv hos en människa är förbjudna i lagen.

Det europeiska regelverket

Det har alltså väckts starka farhågor att den nya gentekniken kan komma att t.ex. inkräkta på människors rätt till integritet och privatliv samt vara diskriminerande. Inte minst har (vad som uppfattas som) hoten om genetiskt förbättrade människor och kloning bekymrat. Sålunda har ett flertal dokument sett dagens ljus. 1997 kom Europarådets konvention för skydd av mänskliga rättigheter och värdighet i tillämpningen av biologi och medicin som kompletterats med ett protokoll avseende Prohibition of Cloning Human Beings. Den s k Article 29 Data Protection Working Party har 2004 utarbetat ett Working document on Genetic Data. Europarådets parlamentariska församling ger i rekommendation 1046 (1986) och rekommendation 1100 (1989) råd om användningen av mänskliga embryon för bl.a. vetenskapliga ändamål. De har även utgivit Order No. 534 (1997) on research and the cloning of human beings, Opinion no. 202 (1997) on the draft additional protocol to the Convention on Human Rights and Biomedicine on the prohibition of cloning human beings, och i sin rekommendation 1468 (2000) manar de till stor försiktighet och föreslår att EU omförhandlar flera av sina grundläggande texter. Rekommendation 1512 (2001) talar åter om försvaret av det mänskliga genomet medan resolution 1352 diskuterar forskning på stamceller från människa.

Europakommissionen har utarbetat 25 recommendations on the ethical, legal, and social implications of genetic testing (2004). Kommissionens Group of Advisers on the Ethical Implications of Biotechnology uttalade sig om Ethical Aspects of Cloning Techniques. Senare kom även ett uttalande från gruppens ersättare European Group on Ethics in Science and New Technologies (EGE): Ethical Aspects of Human Stem Cell Research and Use. EU-parlamentet utarbetade redan 1989 en resolution on the ethical and legal problems of genetic engineering. Flera resolutioner tog sedan avstånd från mänsklig kloning, vilket kulminerade med resolutionen av 15 januari 1998. Med anledning av Storbritanniens förslag att tillåta s.k. terapeutisk kloning (dvs. kloning i annat medicinskt syfte än reproduktion) presenterade de sommaren 2000 ånyo en starkt kritisk resolution om kloning av människor. I praktiken har EU haft en mycket restriktiv hållning. Europeiska forskare har genom sin organisation European Society of Human Reproduction and Embryology omfattats av ett moratorium ang. reproduktiv kloning från 1999.

Internationellt

Förenta Nationerna presenterade å sin sida en deklaration om det mänskliga genomet och mänskliga rättigheter, vilken utvecklades till UNESCO:s Declaration on the Human Genome and Human Rights av den 11 november 1997. WHO har givit ett förslag till riktlinjer för bioetik (gällande bl.a. kloning och genteknik), samt har även presenterat förslag till riktlinjer rörande Ethical Issues in Medical Genetics and Genetic Services.

Council for International Organizations of Medical Sciences (CIOMS) har arbetat fram The Declaration of Inuyama om Human Genome Mapping, Genetic Screening and Gene Therapy. World Medical Association (WMA) publicerade ett ställningstagande till Genetics and Medicine. Human Genome Organisation (HUGO) har en egen etikkommitté som förutom ett uttalande om kloning skrivit ett uttalande om utförandet av genetisk forskning. De har även gjort ett uttalande om den delade nyttan av genetisk forskning och ett Statement on Human Genomic Databases.

Den internationella Biotechnology Industry Organization (BIO) har formulerat policydokument och rekommendationer rörande exempelvis genetisk diskriminering, integritet, kloning och gentester. Den europeiska motsvarigheten Europabio har förutom core ethical values en mängd olika ställningstaganden. European Society of Human Genetics har en rad policydokument rörande genetik. International Society of Nurses in Genetics har publicerat skilda position statements. Ett initiativ redogörs för i en rapport från The Budapest Meeting 2005: Intensified Networking on Ethics of Science - The Case of Reproductive Cloning, Germline Gene Therapy and Human Dignity. Slutligen kan nämnas att från ursprungsbefolkningarna kom Ukupseni-deklarationen (samt en rad liknande initiativ, se här för lista) som innehöll stark kritik av försök att kartlägga skillnader mellan olika befolkningars genom. Rörande denna fråga, se även artikeln The ethics of characterizing difference: guiding principles on using racial categories in human genetics.

För särskilda frågor rörande exempelvis biobanker och stamcellsforskning, se särskilda översikter rörande dem i CODEX. En annan omdebatterad fråga rör xenotransplantationer. Försök involverande detta är tillåtna i Sverige. World Health organization har de senaste åren producerat ett antal rekommendationer som rör etiska aspekter på xenotransplantationer. Europarådets ministerkommitté har presenterat Recommendation No. (2003) 10 on xenotransplantation.

Senast uppdaterad: 2014-08-25

Regler & riktlinjer

Se vidare

CODEX, Centrum för forsknings- & bioetik, BMC, Husarg. 3, Uppsala | Webbansvarig | Om webbplatsen